Sushi

Om någon hade frågat mig för drygt ett år sedan om jag skulle börja äta sushi hade jag svarat nej. Det är inte det att jag är petig med maten eller så (jag äter i stort sett allt med god aptit förutom bruna bönor och rotmos med fläskkorv) utan snarare berodde det på en viss skepsis mot konceptet rå fisk. Att man dessutom kan bli sjuk av dålig sushi gjorde inte saken bättre (men under det senaste året verkar tårtor från olika konditorier vara farligare än sushi, så det argumentet håller inte riktigt).

Hur som helst hamnade jag på BMC bland en massa "sushientusiaster" (P och L tävlade t.ex. med varandra om vem som kunde äta flest bitar...). Det var oundvikligt - förr eller senare skulle jag komma att smaka sushi. Så när tillfället dök upp tänkte jag att jag lika gärna kunde pröva. Jag har ju den åsikten att man i alla fall ska smaka innan man förkastar en maträtt helt. Sagt och gjort, jag prövade - och var inte särskilt imponerad. Men det var helt okej (och så ska det ju vara nyttig mat) så jag kunde tänka mig att äta det igen.

Nu, några sushiluncher senare, kan jag ibland känna ett sug efter sushi - det är ju trots allt ganska gott och jämfört med många andra lunchalternativ blir i alla fall jag inte lika däst efteråt. Ett sådant sug uppstod i veckan och igår fick jag så äta sushi efter en lååång promenad tillsammans med M. Vi gick ut till högarna i Gamla Uppsala längs St. Eriksleden och tillbaka in mot stan via Nyby, kantorn och så Vaksala torg. Där stannade vi på Mikaku för att äta lunch. Vi beställde tio bitar var, men fick tolv så mätta och glada vandrade vi därifrån...

M är fortfarande inte helt inne på sushi, men så har han ju bara ätit det två gånger ännu. Och igår tyckte han att det var gott. Det är det ju inte alla som gör, så på BMC går sushi även under namnet "uschi"...

2007-05-19
För ett tag sedan läste jag Mikael Niemis bok Mannen som dog som en lax. I den äter huvudpersonen hemlagad sushi i en bastu...