Om vänner

De senaste dagarna har varit mer eller mindre händelselösa. Därav bloggtystnaden. :-) Tisdag och onsdag var jag hemma och tog det lugnt. På onsdagskvällen hade jag tyska och igår, torsdag, spenderade jag hela eftermiddagen med A och hennes barn. :-) Trevligt som alltid.

Vad gör vi då när vi träffas egentligen? Inget speciellt faktiskt. Ofta går vi ut en sväng, kanske för att handla lite på Migros eller uträtta några ärenden. Det har också hänt att vi, som igår, har bakat någonting tillsammans. Men med två små barn går tiden rätt bra ändå så mellan matning, blöjbyten och middagsvila finns det inte så mycket tid kvar.

Vad är min roll i det hela? Ja, helt enkelt att vara där, hjälpa till när det behövs och vara vuxet sällskap till A. Jag är alltså inte barnvakt i första hand, utan vän. Självklart hjälper jag till med barnen när jag är där och jag tycker att E och F är några av de sötaste små barnen jag känner. Men framför allt är jag alltså där som vän till A. Och det är verkligen en av de djupaste vänskaperna jag har här i Schweiz.

Vänner är något som jag har funderat på av och till den senaste tiden. Här har vi lärt känna många nya människor. En del av dem skulle vi kanske aldrig umgåtts med under andra förhållanden, men ju längre tid som går och ju mer tid vi tillbringar tillsammans, desto värdefullare blir de. Men så är det väl egentligen alltid, det är bara det att när man t.ex. pluggar finns det många fler personer att "välja" sina vänner bland. Så är det ju inte längre - här har vi tagit tillvara på alla kontakter och även om inte alla har lett till riktig vänskap utan stannat vid bekantskap så har vi nu faktiskt fått några riktigt goda vänner som vi gärna umgås med.

Något som jag har saknat är någon att kunna tala förtroligt med på svenska. Det är ju trots allt lättare med svenskan eftersom jag kan uttrycka så många fler nyanser med mitt modersmål. Därför är jag mycket glad över att ha lärt känna F. Även om vi inte känner varandra superväl ännu, kan vi prata om väldigt mycket tillsammans och det är jag tacksam för.

I slutändan finns trots allt mina allra bästa vänner bland dem som jag har lärt känna i Sverige. Framför allt eftersom vi har haft mer tid på oss att bygga upp vår vänskap. Med några relationer är jag på god väg även här, men eftersom vänskap tar tid och vi bara har bott här i 1½ år så är det logiskt att de relationerna inte har hunnit komma lika långt.

När vi flyttar tillbaka till Sverige igen kommer jag hur som helst att lämna många goda vänner här och jag hoppas att vi på ett eller annat sätt kan hålla kontakten även i framtiden.

Sömnlös

Jag hade lite svår att sova inatt. Istället skrev jag, i mitt huvud, ett riktigt bra blogginlägg. Tyvärr har jag nu till och med glömt bort vad det handlade om...

Hemma

Två dagar har jag varit hemma nu och knappt stuckit näsan utanför ytterdörren. Jag blev nämligen sjuk på kvällen efter bröllopet. Ont i halsen och snuva, feber och trötthet. Inget allvarligt, men jag orkade inte gå på min tyskalektion idag.

Imorgon hoppas jag att jag känner mig piggare för då kommer min lillasyster M och hälsar på och jag måste ju så klart möta henne på flygplatsen. Det ska bli jätteroligt med besök hemifrån några dagar för just nu har jag faktiskt lite hemlängtan. Jag saknar Svedala helt enkelt. Inget allvarligt det heller, men ibland är det bara så.

Egentligen började jag längta hem i England. Jag har ju koncentrerat mig på att lära mig tyska på bekostnad av min engelska och när jag insåg hur tydligt det är att svenska är det enda språket som jag kan uttrycka mig till 100% på började jag sakna Sverige. När vi sedan träffade vänner från Uppsala och andra svenskar på bröllopet blev det än tydligare: borta bra men hemma bäst.

Inte sagt att jag inte trivs här, för det gör jag. Jag har många vänner och bekanta här och tycker att det är roligt att bo i utlandet ett tag. Men precis som mannen min vill jag så småningom hem till Sverige i alla fall.

Tvättdag

Sex maskiner tvätt. Endast två lediga linor i torkrummen. En ekvation som inte riktigt går ihop. Vi måste köpa en torkställning!

Födelsedag!

Igår var det min födelsedag, den 30:e i ordningen. Någon dag tidigare berättade jag för M att jag brukade få varm choklad med vispgrädde och en bit tårta som "frukost" på sängen när jag bodde hemma hos mina föräldrar, så när jag kom upp till frukostbordet var det dukat med varm choklad och tårta... :-) Tårtan hade jag i och för sig gjort själv till dagen innan då min tyskagrupp var här på födelsedagsfika a la Sverige (bullar, chokladbollar, mandelbiscotti, chocolate chip cookies och gräddtårta), men jag blev glad i alla fall!


Innan frukosten hade jag så klart öppnat det berg av kort och paket som hade kommit med posten och vad jag fick kan ni se längst ner. Här delar de ut post på lördagar också så jag fick faktiskt ett par kort till lite senare.

Efter frukost gick vi på stan en sväng för att köpa det sista till middagen på kvällen. När vi kom hem kom en vän förbi med sin man och hjälpte oss att äta upp det sista av tårtan. Sedan började M med maten och jag började rulla håret. Halvvägs genom håret ringde det på dörren och där var C med en liten present till mig. Trevligt.

Ja, så här såg jag i alla fall ut när jag hade lekt klart med håret och var färdigsminkad. Fyller man jämt så gör man, och då får man "ta i" lite tycker jag. :-)

Sedan kom mina födelsedagsgäster. Här kan ni se M, N & S samt S & C. De senare ska vi åka på skidsemester med om ett par timmar...



M lagade jättegod middag. Som förrätt åt vi en rucolasallad med valnötter, till huvudrätt getostlasagne och lammytterfilé och till efterrrätt en chilikryddad fruktsallad. Mycket gott alltihopa. Tack M!

Sedan återstod bara disken, men vi har ju som tur är diskmaskin så det är inget stort problem. Här nedanför kan ni se en bild på presenter och kort. Tack så mycket för alla kort, presenter, mejl och inte minst telefonsamtal som jag fick igår. Det var jätteroligt att så många hörde av sig på ett eller annat sätt!

Att skriva en bok

När jag träffade en av mina storkusiner i somras sa hon att hon tycker att jag ska skriva en bok.

Jag har inte börjat skriva någon bok ännu, men tanken poppar upp då och då. Det kanske inte skulle vara så dumt? Jag har ju aldrig haft svårt för att skriva, men å andra sidan har mina systrar bra mycket mer fantasi än vad jag har. Ja, än så länge har det inte blivit någon bok i alla fall, men man ska aldrig säga aldrig.

Hur som helst snubblade jag över en intressant länk när jag var hemma i Sverige. På sidan vulkan.se kan man lägga ut sina egna alster eller beställa andras. Först när en bok beställs trycks den. Det spelar alltså ingen roll vad bokförlagen tycker - på vulkan.se kan alla publicera och vem som helst kan hitta litteratur som man kanske aldrig hade kunnat läsa annars. Väl värt ett besök!

Osmart

När man läser mina två senast inlägg kan man lätt tro att jag är lite osmart. Och det är faktiskt inte helt fel. Jag är faktiskt lite dum i huvudet just nu. Men jag hoppas att det är övergående och att jag kommer vara mitt vanliga intelligenta jag så snart vi landar på Arlanda om fyra dagar.

Min egen briljanta teori (osmartheten till trots) är att min dumhet beror på att jag koncentrerar mig så mycket på att prata och förstå tyska (jag har ju till och med börjat drömma på tyska ibland) att det inte finns energi och ork kvar för något annat. Om det stämmer borde jag bli smartare så fort vi kommer till Sverige... Om så är fallet återstår att se.

Fars dag

Idag är det fars dag i Sverige och jag har ringt hem och pratat med pappa! Eftersom vi inte har haft internet på ett tag nu (vi väntar fortfarande) och jag inte pratade med någon hemifrån veckan innan vi flyttade var det länge sedan jag hörde hur det var med pappa. Jag var inte beredd på att det skulle gå så bra att prata med honom och blev mycket glatt överraskad!!! Min pappa gör stora framsteg i rehabiliteringen och det blir spännande att träffa honom i jul – skillnaden kommer att vara stor jämfört med när jag träffade honom i slutet av augusti.

Igår var M och jag i Basel på höstmarknad. Vädret var inte så bra, men vi klarade oss ifrån regn. Basel är en trevlig stad som vi kan tänka oss att åka till igen. Det tog ca 40 minuter med tåg från Brugg. Helt okej.

På kvällen var det dags för vår första Mobility CarSharing-tur. Vi hyrde en bil och körde till Bremgarten där vi var bjudna på födelsedagskalas hos J som jag läser tyska med. Det var jättesmidigt med bilen. Vi cyklade till parkeringen där bilen stod och så höll jag upp mitt Mobilitykort framför vindrutan och vips låstes bilen upp. I handskfacket låg nycklarna och sedan var det bara att köra iväg.

Efter några mindre felkörningar (det var mörkt och blött ute och vi hade ingen bra karta) kom vi fram till Bremgarten där vi spenderade en trevlig kväll tillsammans med två peruanskor, en cubanska och två schweizare. God mat, gott sällskap och mycket spanska (som vi inte förstår något av). På bilden kan ni se mig och födelsedagsbarnet.

Idag har jag varit i kyrkan och sedan gick M och jag upp på Bruggerberget bakom vårat hus där det finns några utsiktsplatser. Det är trevligt att det finns lite att göra så nära. I Würenlingen var det ganska tråkigt att gå ut och gå, men här finns det många olika möjligheter.

Mycket att göra - men jag gör "ingenting"

Om en vecka har vi flyttat. Därför är det hög tid att börja packa nu! Men jag är lite omotiverad... Jag funderar på om jag inte trots allt måste försöka söka jobb här nästa år. Livet som hemmafru är trevligt och tyskakursen är jätteroligt, men ibland får jag verkligen ingenting gjort trots att jag har saker att göra... Kanske beror det bara på höstdimman och bristen på solsken här, men brist på solsken en del av året borde jag ju vara van vid! Hur som helst får vi se hur det känns efter flytten och efter jul och nyår.

För er som skriver kommentarer och har googlekonton finns det nu en liten finurlig funktion. Man kan välja att få ett mejl när någon skriver en kommentar efter att man själv har skrivit en kommentar. M.a.o. kan du få ett mejl när jag svarar på en kommentar som du har skrivit i min blogg. Äh, det är svårt att förklara - det bästa är nog att testa det helt enkelt. Så sätt fart och skriv kommentarer och hälsningar som aldrig förr. Om du inte vet hur du ska göra finns det instruktioner i högerspalten.

Som vanligt blir jag jätteglad för alla kommentarer och hälsningar, stora som små! (Och om du inte vill skriva en kommentar går det bra med vanligt post också - läs här för tips!)

Tiden går

Nu börjar vardagen få sina rutiner. För tillfället har jag lektioner i tyska måndagar, onsdagar och fredagar. På fredagkvällarna har jag orkesterrep och på söndagarna går jag i kyrkan. Jag har inte bestämt mig för vilken hemgrupp jag ska vara med i ännu, men det löser sig med tiden. Matts jobbar och står i och på kvällarna tittar vi på svt.se, ett avsnitt av Gray's Anatomy eller ibland en film på DVD.

Vi börjar "komma in" i livet här i Schweiz även om vi tycker att det ibland är lite väl krångligt och byråkratiskt. Vi har kundkort på Coop och Migros och har lärt känna lite folk här. Om en månad flyttar vi till en större lägenhet som vi får inreda med egna möbler (IKEA, here we come).

För en månad sedan åkte jag hem från Sverige. Då var jag utmattad av allt som hade hänt med pappa (det här). Här kan jag "koppla av" ifrån det lite mer, men då och då smyger det hela sig på mig och det händer att jag gråter. T.ex. när jag tänker på att pappa fick en ny cykel i våras - hans allra första helt nya cykel - en cykel som han kanske aldrig mer kan cykla på.

Hur som helst gör pappa framsteg i rehabiliteringen. Han försöker att prata och skriva, han kan sitta upp och han har vi några tillfällen rört på vänster arm och ben. Det är så klart svårt för mig att få en ordentlig bild av hur det går för honom när all information är andrahandsinformation hemifrån, men det verkar i alla fall som att det går åt rätt håll. Om knappt tre månader åker vi till Falun och då får jag med egna ögon se hur det är med honom. Förhoppningsvis har han gjort stora framsteg tills dess.

Tack till alla er som tänker på och ber för min pappa.

Världens bästa pappa

Min pappa är sjuk. Han verkade inte sjuk när jag först träffade honom på UAS i Uppsala för snart tre veckor sedan, inte mer än att han snabbt blev trött. Själv kände han sig inte heller så sjuk.

För två veckor sedan gav dock några läkare pappa och oss beskedet att han skulle opereras. Vänster halspulsåder skulle "fixas till" eftersom det var förträngningar där och så snart det var åtgärdat skulle de göra en by-passoperation på tre av kranskärlen som förser hjärtat med syre. En stor operation. Thoraxkirurgen frågade mamma när pappa hade slutat röka eftersom han är relativt ung för att vara så sjuk, men min pappa har aldrig rökt.

Operationen gick bra och morgonen efter verkade pappa må bra. Men sedan hände det något. Han slutade röra på vänster ben och sedan även på vänster arm och kunde inte längre prata. I det längsta hoppades vi att han bara var trött efter operationen och att det bara var övergående symptom av de TIA-anfall han har haft tidigare, men till slut var vi tvungna att inse fakta: pappa har fått en stroke.

För tillfället kan min älskade pappa varken röra på halva kroppen eller prata, men jag hoppas och ber att han med rehabilitering och Guds hjälp ska bli bättre, och jag hoppas att ni som läser min blogg också vill be för min pappa. För Gud är allting möjligt. Matt 19:26

Pappa och jag dagen före operationen

Sara Groves har på sin skiva All Right Here en sång som heter You Cannot Lose My Love som jag lyssnade på när jag väntade på att flyga tillbaka till Schweiz. Det är egentligen en sång till Saras egen son, men några av stroferna där vill jag tillägna min pappa.

You may lose your appetite
Your guiding sense of wrong and right
You may lose your will to fight
But you cannot lose my love

Many things can be misplaced
Your very memories erased
No matter what the time or space
You cannot lose my love

Pappa, du är världens bästa pappa och jag älskar dig så mycket. Kämpa på, du är fortfarande ung och har mycket att leva för och du kan bara bli bättre nu.

Mamma och pappa

Jag älskar er

Illa, jag mår illa

Värdelöst. M är i Paris med jobbet och jag är hemma och ska packa och fixa. Men jag mår så illa!!! Jag vet inte varför (men jag vet i alla fall att det inte är för att jag är gravid eftersom jag inte är gravid ifall någon skulle få för sig det). Hur som helst är det jobbigt eftersom det finns så mycket som jag skulle vilja göra men jag vill helst inte röra på mig alls. Undrar vad det beror på? Kan det vara ICA-pizzan och chokladen jag åt i gårkväll eller något i picknicken i går eftermiddag? Jag hoppas hur som helst att det går över snart så att jag kan börja packa glas och finporslin, gå på köravslutningen ikväll och göra allt annat som jag vill hinna med den här veckan.

Sacred Concert

Igår hade vi konsert med Con Teo, kören som jag har varit med i nästan 1½ år. Det är en rolig kör att sjunga i eftersom repertoaren är så varierad. Vi har sjungit gospel, visa och klassiska körstycken. Den här gången var det jazz som stod på programmet, Duke Ellingtons sakrala musik. Det var helt nytt för mig och jag måste erkänna att jag inte var eld och lågor över det från början. Jag tyckte mest att det var skum musik... Men ju mer vi övade desto roligare blev det och konserten igår var jätteskoj att medverka i! En trevlig avslutning på min tid i kören.

Middag för fyra

Igår hade vi middagsgäster. Mycket trevligt! Det gav mig anledning att göra en av mina favoritsysselsättningar: att baka. Jag tycker verkligen om att baka. Därför blev jag otroligt glad när vi öppnade bröllopspresenten från M:s farmor och farfar och det visade sig att paketet innehöll en assistent. Oj, vad jag har haft nytta av den, och jag hoppas att jag kommer ha mycket nytta av den lång tid framöver.

Här finns det en bild på assistenten "in action". Den är en hejare på att knåda deg och se så fint degen jäste sedan. Jag tycker nog nästan att assistenten är världens näst bästa uppfinning (på första plats kommer cykeln).

Resultatet av min bakning blev dessa goda kryssbullar. De innehåller både vetegroddar, dinkelmjöl och grahamsmjöl (1dl av varje som skållas med 3 dl kokande vatten) och 1 dl kesella, 25g jäst, 2,5dl mjölk, 2msk olja, 1,5tsk salt och nära 1l vetemjöl. De ska jäsas i ca 45 minuter, bakas ut till runda bullar, jäsas i 15-20 minuter och sedan ska man klippa ett kryss i dem och pensla dem med ägg innan man gräddar dem i 225 grader i tio minuter.

Brödet var färdigbakat, maten i stort sett klar och bara gästerna fattades. Då såg det ut så här. Eftersom finporslinet snart ska packas ner var det självklart att det skulle användas nu.

Middagen var god och gästerna var trevliga. Som efterrätt åt vi chokladfondu med olika sorters frukter. Mycket gott... Chokladen, från vänster till höger, är Green and Black´s organic 70%, Arriba Grand Crue 72% från Anneli K och Presige of Belgian vit choklad.

Efter maten spelade vi en omgång Scrabble. Som vanligt vann jag inte, men det gick faktiskt ganska bra som omväxling.

Ja, så kan man spendera en fredagseftermiddag och kväll.

Självplågeri

Ett avklarat, ett kvar.

Ja, det är ju så att de flesta av oss har två ben. Dessa är mer eller mindre hårbeklädda (mina hör till de förstnämnda) så nu när barbentsäsongen närmar sig är det dags att ta tag i det. Eftersom jag är lat orkar jag inte hålla på att raka benen var och varannan dag. Istället ägnar jag mig åt självplågeri i en timme eller så ett par gånger under sommarhalvåret och vaxar benen. Det är smärtsamt, men värt besväret.

Det allra bästa skulle ju ha varit att inte göra något åt håret över huvud taget utan att vara luden hela sommaren. Den diskussionen hade jag med mina korridorare på den tiden då jag bodde i korridor. Eftersom jag var omgiven av feminister och annat löst folk ifrågasattes mitt vaxande. Och ja, jag skulle gärna slippa det här otyget (eftersom jag är lat), men jag känner mig inte bekväm med tvåcentimetersludd på benen till kjol. Så är det bara. Jag erkänner: jag faller för grupptrycket om hur man ska och inte ska se ut, i alla fall när det kommer till just det här. Frågan är om det gör mig till en sämre människa?

Bäst att återgår till kastrullen och vaxet nu så att det här inte tar hela dagen. Ett kvar...

Äntligen!

När jag fyllde år för snart tre månader sedan fick jag en peng av min svärfar och hans fru. Denna peng tänkte jag använda för att köpa några skivor för. Glad i hågen gick jag in på en internetbutik och beställde tre skivor som jag gärna ville ha. Efter en vecka damp det ner en paketavi i brevlådan. Döm om min förvåning när jag öppnade paketet lite senare och det bara fanns en endaste skiva i det. Besvikelsen var enorm.

Efter många turer fram och tillbaka fick jag så småningom den andra av de tre skivorna jag hade beställt. Men den sista kom inte...

Idag, två månader och 17 dagar efter min första beställning, har den tredje skivan äntligen kommit! Underbart!

Äntligen får jag lyssna på Casting Crowns första skiva - en skiva som jag tidigare bara har hört en låt från (tack vare en körkompis som spelade den på en körandakt i början av året). Det är precis min musiksmak så det är roligt att äntligen få höra resten av skivan.

Kakmonstret de senaste dagarna...

Ja, nu har jag ätit en hel del kakor och till och med lite godis, men ibland måste man få unna sig lite gott. Jag har också avstått ett par gånger...

De senaste fem dagarna kan sammanfattas så här:

• Onsdag. Anländer till Falun. Äter en liten köpesdammsugare efter middagen.
• Torsdag. Bakar hela dagen. Måste smaka på mina alster... Äter ett par kakor och vindruvspaj till efterrätt efter middagen.
  
• Fredag. Bakar födelsedagskaka till mamma. Måste smaka på allt jag har bakat igen - vissa saker flera gånger... Biscotti med lavendel och choklad är gott!
• Lördag. Släktmiddag. Äter en kaka till efterrätt och lite godis på hemvägen (18 mil i bil, enkel väg, kräver sin tribut).
• Söndag. Ingen kaka till kyrkkaffet. Ingen kaka eller bulle i fikapausen på kördagen. Massor av godis hemma på kvällen.

Ja, vad ska man säga? Jag säger att jag trots allt är nöjd med mig själv! Men nu har jag svårt att bestämma mig för mitt nästa "stoppdatum". Ska jag få äta något gott i helgen eller kanske rent av tidigare (det finns några små hot om speleftermiddag och födelsedagskalas senare i veckan)? Jag tror att jag helt enkelt bestämmer mig för att jag får äta lite godsaker om jag är bortbjuden den här veckan, men inte så länge jag är hemma. Så, då var det bestämt!

Jag och kakmonstret inom mig

Jag har en plan. Jag SKA tappa några kilon i vikt. Frågan är bara när och hur...

Hur som helst, min nuvarande strategi är att inte äta kakor och godis var och varannan dag. Istället ska jag bestämma när jag får äta kakor och godis nästa gång och så vänta tills dess. När jag väl kommer fram till kak- och godisdagen och får äta kakor ska jag bestämma när det är dags igen nästa gång. Det låter väl enkelt och smart - helt utan kakor och godis kan man ju inte leva!

Men i praktiken fungerar det sällan som det är tänkt i teorin. Ta t.ex. den här veckan. Jag bestämde mig i förrgår (då jag tog med mig massor av gott fika som jag bakat till BMC som avskedsfika och själv åt en hel del...) för att nästa gång jag får äta kakor är nästa vecka, tidigast på onsdag, då jag ska till Falun för att träffa mina föräldrar och min yngsta lillasyster. Ett bra beslut. Men igårkväll verkade M helt uttråkad (det är annars jag som brukar stå för det) och då föreslog jag helt oskyldigt att han ju kunde baka muffins om han ville. Och det ville han... Ljuvliga chocolate cheescake muffins från boken muffins och smoothies av Cheryl Lindblad. Självklart var jag tvungen att smaka en när de var klara...

Trots detta nederlag (men gott var det!) ger jag inte upp. Förutom efterrätten på disputationsfesten som jag ska på ikväll ska jag försöka vara ståndaktig till mitten av nästa vecka. Jag hoppas att eventuella sociala sammankomster i helgen kan genomföras utan inslag av kakor och godis... Den som lever får se.

Boken muffins och smoothies innehåller en massa goda och spännande muffinsrecept. Tyvärr verkar den vara på väg att ta slut, så om någon av er springer på ett ensamt exemplar i bokhandeln föreslår jag att ni snarast köper den. Andra fantastiska recept i boken är t.ex. bran muffins, choklad amaretto muffins, hallon, päron och kardemummamuffins m.fl.

Vår fina balkong

Igår kunde jag inte låta bli - jag gick förbi Bellis på vägen hem och köpte en citrontimjan att ha på balkongen. Vi ska ju bo kvar i två månader till trots allt så det kan ju vara trevligt att ha en växt på balkongen. Nu syns den inte så bra på den här bliden (den står bakom en av stolarna), men visst har vi en fin, om än liten, balkong?