Om vänner

De senaste dagarna har varit mer eller mindre händelselösa. Därav bloggtystnaden. :-) Tisdag och onsdag var jag hemma och tog det lugnt. På onsdagskvällen hade jag tyska och igår, torsdag, spenderade jag hela eftermiddagen med A och hennes barn. :-) Trevligt som alltid.

Vad gör vi då när vi träffas egentligen? Inget speciellt faktiskt. Ofta går vi ut en sväng, kanske för att handla lite på Migros eller uträtta några ärenden. Det har också hänt att vi, som igår, har bakat någonting tillsammans. Men med två små barn går tiden rätt bra ändå så mellan matning, blöjbyten och middagsvila finns det inte så mycket tid kvar.

Vad är min roll i det hela? Ja, helt enkelt att vara där, hjälpa till när det behövs och vara vuxet sällskap till A. Jag är alltså inte barnvakt i första hand, utan vän. Självklart hjälper jag till med barnen när jag är där och jag tycker att E och F är några av de sötaste små barnen jag känner. Men framför allt är jag alltså där som vän till A. Och det är verkligen en av de djupaste vänskaperna jag har här i Schweiz.

Vänner är något som jag har funderat på av och till den senaste tiden. Här har vi lärt känna många nya människor. En del av dem skulle vi kanske aldrig umgåtts med under andra förhållanden, men ju längre tid som går och ju mer tid vi tillbringar tillsammans, desto värdefullare blir de. Men så är det väl egentligen alltid, det är bara det att när man t.ex. pluggar finns det många fler personer att "välja" sina vänner bland. Så är det ju inte längre - här har vi tagit tillvara på alla kontakter och även om inte alla har lett till riktig vänskap utan stannat vid bekantskap så har vi nu faktiskt fått några riktigt goda vänner som vi gärna umgås med.

Något som jag har saknat är någon att kunna tala förtroligt med på svenska. Det är ju trots allt lättare med svenskan eftersom jag kan uttrycka så många fler nyanser med mitt modersmål. Därför är jag mycket glad över att ha lärt känna F. Även om vi inte känner varandra superväl ännu, kan vi prata om väldigt mycket tillsammans och det är jag tacksam för.

I slutändan finns trots allt mina allra bästa vänner bland dem som jag har lärt känna i Sverige. Framför allt eftersom vi har haft mer tid på oss att bygga upp vår vänskap. Med några relationer är jag på god väg även här, men eftersom vänskap tar tid och vi bara har bott här i 1½ år så är det logiskt att de relationerna inte har hunnit komma lika långt.

När vi flyttar tillbaka till Sverige igen kommer jag hur som helst att lämna många goda vänner här och jag hoppas att vi på ett eller annat sätt kan hålla kontakten även i framtiden.