Eftersom vi har varit i Engelberg ett par gånger tidigare, en gång för att vandra och en gång med besökare, var det roligt att komma dit för att åka skidor. Inte blev det hela sämre av att vi på köpet kom upp över dimman som ligger som ett lock över Schweiz den här årstiden och kunde njuta av solsken från en klarblå himmel.Engelberg är den största skidanläggningen i Centralschweiz, men efter att ha varit i Laax senast, kändes det inte så stort. Vad som däremot var en mycket märklig upplevelse var språket vi hörde mest av allt hela dagen i Engelberg: svenska!!! Vi har aldrig hört så mycket svenska här i Schweiz som igår. Dessutom åkte vi lift med både norrmän och danskar. Frågan är vad som lockar skandinaver så mycket? Vi gissar på offpiståkningen - något som M och jag håller oss ifrån så gott vi kan. Kanske håller schweizarna sig borta från Engelberg för att åka i någon av de andra, i vårt tycke, bättre anläggningarna som finns här... :-)
Hur som helst hade vi en mycket trevlig dag och vi njöt av solen för fullt. För första gången fick jag se mig besegrad av M när det kom till att ta sig nedför pisterna snabbast. Efter skidlektionen förra året och de skiddagar han nu har i benen är han en duktig skidåkare som åker kontrollerat och lugnt och jag börjar fundera på om jag inte skulle slipa lite på tekniken i en skidkurs jag med snart för att inte tappa mitt försprång helt... I de pister som var isigast kunde jag helt enkelt inte åka bra. Kanske berodde det på att hyrskidorna den här gången inte passade min åkning till 100% eller så är det helt enkelt så att jag inte har tekniken som krävs. I vilket fall var det en roligt (och aningen skadeglad) upplevelse för M att slå mig genom att för en gångs skull vara den som fick vänta i slutet av pisten.
Varken M eller jag var väl egentligen i toppform för skidåkning igår, men vi hade som sagt en bra dag. Men det bästa åket var, tro det eller ej, det allra sista, tillbaka ner till Engelberg. Ofta är de pisterna som tar en hela vägen ner från själva skidorten enligt vår tidigare erfarenhet de sämsta (smala, uppåkta, isiga) och hade det inte varit för att C (som vi träffade på tåget dit) talade om för oss att den var ganska bred och fin, hade vi säkert tagit linbanan ner. Men nu gav vi nedfarten ett försök och det var en kanonavslutning på dagen. Vi började åkningen ovan dimman och avslutade den mitt i och hela åket var underbart! Träden i skogen var vackert vita av rimfrosten och snön var perfekt! Härligt, drömlikt och kallt eftersom solen inte hade lyckats tränga igenom dimman och värma upp luften!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar