Strax efter elva igår anlände vi med linbanan från Engelberg till Trübsee där vi började vår vandring. Vädret var fint, men vad vi inte hade räknat med var att det hade snöat uppe bland bergen. Efter den första timmens stigning hamnade vi i ordentligt med nysnö! Vi stärkte oss med varsin macka och banan uppe vid Jochpass innan vi fortsatte vandringen i ca två decimeter snö.Solen sken och det var varmt och skönt. Runt omkring oss smälte snön för fullt så det var ganska blött. Men vi klarade oss torrskodda både genom snöslask och blöta komockor (även om vi båda två lyckades "plurra" i kobajs). Tur att vi har bra vandringsskor båda två!
Till slut kom vi dock ner på lägre höjder och kunde trava på i bra takt igen. En fördel med snön var ju att alperna såg ut som man ofta tänker sig dem. Snötäckta! På sommaren är det ju annars bara de högsta topparna som är vita.
Vid Tannalp (där jag för övrigt övernattade förra gången) åt vi upp resten av matsäcken och vilade lite inför den sista etappen upp till Bonistock och ner till Melchsee-Frutt.
Precis när vi började vandra igen fick vi se ett par livs levande murmeldjur! Dessutom korsade vi flera smältvattenbäckar och såg många vattenfall.Sista biten längs bergskammen mot Bonistock fick vi vandra i ett moln. Istället för att njuta av vacker utsikt fick vi uppleva alperna på lite närmare håll eftersom vi inte såg mer än ca 100 meter innan det blev alldeles vitt.
Till slut kom vi så fram till Melchsee-Frutt och efter nästan sex timmars vandring var det skönt att ta linbanan ner till Stöckalp, buss till Sarnen och tåg hemåt. Efter nästan 13 timmar var vi så hemma igen och kunde ta det lugnt efter en intensiv, härlig och variationsrik vandringsdag.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar