Självplågeri

Ett avklarat, ett kvar.

Ja, det är ju så att de flesta av oss har två ben. Dessa är mer eller mindre hårbeklädda (mina hör till de förstnämnda) så nu när barbentsäsongen närmar sig är det dags att ta tag i det. Eftersom jag är lat orkar jag inte hålla på att raka benen var och varannan dag. Istället ägnar jag mig åt självplågeri i en timme eller så ett par gånger under sommarhalvåret och vaxar benen. Det är smärtsamt, men värt besväret.

Det allra bästa skulle ju ha varit att inte göra något åt håret över huvud taget utan att vara luden hela sommaren. Den diskussionen hade jag med mina korridorare på den tiden då jag bodde i korridor. Eftersom jag var omgiven av feminister och annat löst folk ifrågasattes mitt vaxande. Och ja, jag skulle gärna slippa det här otyget (eftersom jag är lat), men jag känner mig inte bekväm med tvåcentimetersludd på benen till kjol. Så är det bara. Jag erkänner: jag faller för grupptrycket om hur man ska och inte ska se ut, i alla fall när det kommer till just det här. Frågan är om det gör mig till en sämre människa?

Bäst att återgår till kastrullen och vaxet nu så att det här inte tar hela dagen. Ett kvar...