Vi svenskar håller på att bli feta. Drygt 40% av oss är överviktiga. Därför är det kanske inte så konstigt att vår syn på vad som är normalt håller på att förskjutas. Innan jag fortsätter att skriva vill jag dock poängtera att jag inte tycker att trådsmala modeller är idealet - att vara för mager är varken hälsosamt eller snyggt.
Själv ligger jag och pendlar mellan normalvikt och övervikt (i alla fall enligt BMI). Därför skulle jag tycka att det vore trevligt att tappa några kilon så att jag har lite marginal (både upp till övervikt och neråt mot undervikt på BMI-skalan). Det handlar inte om att jag vill bli lika mager som jag var för tio år sedan utan om att jag vill må bra, minska risken för hjärt- och kärlsjukdomar och, som en bonus, kunna använda mina lågt skurna jeans utan att vara ledsen för att magen hänger ut över kanten lika mycket som den gör nu.
En reaktion som jag ofta får när ämnet kommer på tal, är "du är väl inte tjock?". Nej, jag är inte fet, men jag är faktiskt lite överviktig. Det är inte mycket, men om jag inte gör något åt det nu så kommer jag förmodligen att vara fet om tio år. Anledningen till att andra inte uppfattar mig som en överviktig person (eller i alla fall påstår att de inte uppfattar mig så) är kanske att normalsvensken snarare är överviktig än normalviktig, och eftersom majoriteten vinner är övervikten helt plötsligt normal. Å andra sidan vet väl alla att muskler väger mer än fett så det är förmodligen bara muskler som hänger över byxlinningen på mig. Jag har ju trots allt gymtränat mer eller mindre regelbundet de senaste åren...
Jag hade en plan. Jag skulle gå ner några kilo från januari till juni. Det borde inte vara omöjligt. Men jag klarar det inte - just nu står jag på +/- noll. Nu har jag bara två månader på mig så nu är det verkligen dags för mig att sätta igång! Från och med nu får jag bara äta godsaker en gång i veckan. Men idag har ju Nina med sig banankaka till fikat. Jag kanske får vänta tills imorgon med att börja mitt nya liv i alla fall.
Mitt stora problem är verkligen kakor av olika slag. Jag älskar att baka och att smaka på olika sorters mjuka kakor. På min nuvarande arbetsplats går det knappt aldrig en vecka utan att det bjuds på tårta eller kaka - eller både och... Det är svårt att säga nej. Förra veckan var det t.ex. tårta på onsdagen, avtackningsfest med olika efterrättskakor på torsdagen och "tack för att jag fick praoa här"-kaka på fredagen. Hur ska man kunna stå emot dessa frestelser?
Ja, och så till det där med glamourprinsessorna. Jag skulle gärna vara en glamourprinsessa, men jag tror aldrig att jag kommer att bli någon. Jag kan i alla fall inte gå i skor med stilettklackar...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar