Olika taktiker för att undvika försäljare på stan

Ibland blir jag lite irriterad på alla försäljare och välgörenhetsmänniskor som man måste kryssa mellan på gågatan här i Uppsala. Tacka vet jag de som samlar in pengar till föreningen för hemlösa - de står stilla utan att göra något väsen av sig och "attackerar" inte så fort man går förbi...

Hur som helst, det jobbigaste är telefonförsäljarna. Då menar jag inte de som ringer hem till en i tid och otid (tack NIX-Telefon) utan de som vill att man ska byta mobiltelefon och abonnemang när man bara hade tänkt gå och träna eller kika in på DEA. Från början fungerade min strategi klockrent: "Ni har inte täckning i min hemby i Norrbotten - det är det bara Telia som har". "Okej" sa de och lät mig gå vidare. Ett annat bra motargument var länge att jag inte ringer för mer än 50-100kr i månaden vilket gör det idiotiskt att haka på ett abonnemang. Men tiderna förändras och försäljarna blir bättre och bättre. Tydligen (men jag hörde faktiskt i helgen att det inte är helt sant) har Tele2 Comviq nu samma täckning som Telia och om man ringer med dem från sin hemtelefon också kan man få en lägre fast avgift på den också. Inte illa. Ett tag tänkte jag nästan byta, men med argumentet att jag i alla fall måste prata med min man först slapp jag till slut undan...

Men nu har jag ett vattentätt argument: Jag ska flytta utomlands!!! Äntligen ett fantastiskt (och sant) argument som de inte har något att sätta mot... :-)