Vikten av vänner

Vår vänner är något av det viktigaste vi har. Tid är en bristvara. För att bevara och utveckla vänskaper behövs tid. Hur får man ihop det?

Med tre månader kvar i Sverige funderar jag på hur jag ska hinna träffa och umgås med alla de vänner och bekanta som jag vill träffa och umgås med innan vi flyttar utomlands. Redan nu har jag någonting inbokat varje helg fram tills vi åker. Min man har ett lite lugnare helgschema, men å andra sidan ska han finslipa sin avhandling och skriva en artikel så han har fullt upp han med.

Med detta som bakgrund har jag börjat fundera på vilka som är mina vänner och bekanta. Kan man rangordna och sortera sina vänner? Nej, det låter ju inte så bra. Men hur ska man göra då?

Det finns kanske trots allt "olika sorters" vänner. Dels har vi dem som man träffar regelbundet: i skolan, när man pluggar eller på jobbet; i kören, orkestern eller föreningen. Dem är det lätt att hinna med. Eftersom man träffas dagligen eller i alla fall varje vecka kan man enkelt planera in saker att göra tillsammans på fritiden om man vill.

Dels har vi dem som man tidigare träffade regelbundet. Nu börjar det redan bli svårare eftersom den här kategorin av vänner kräver lite mer. För att kunna träffas måste man antingen råka springa på varandra eller ringa och boka in en middag eller ett biobesök.

Till sist har vi dem som man en gång umgicks flitigt med men numer nästan aldrig träffar eller pratar med - fast man egentligen skulle vilja. Den här kategorin skickar man kanske ett mejl till en gång om året eller så.

Helt krasst är det väl så att man inte kan ha så många nära vänner samtidigt eftersom tiden helt enkelt inte räcker till. Den som var min "bästa vän" för tio år sedan kanske har fått lämna plats för någon annan nu, beroende på yttre omständigheter som bostadsort och liknande.

Det fantastiska med en del vänner är att man kan plocka upp tråden igen efter lång tid utan att det känns som att någon tid har passerat. Det sorgliga är att andra vänner har man helt plötsligt ingenting att prata om tillsammans med, eftersom man har kommit så långt ifrån varandra.

Kanske måste jag helt enkelt acceptera att min vänskapskrets ständigt förändras, samtidigt som jag gläder mig åt de vänner jag har som jag alltid kan plocka upp tråden med, oavsett hur mycket vatten som har flutit under broarna.