Att gå den extra milen

Något som jag har funderat lite på under den senaste tiden när jag, för att få upp siffertalet på min stegräknare, har gått hit och dit här i Uppsala är det där med att gå en extra mil (Matt 5:41).

Jag växte upp på landet där bussförbindelserna till "stan" inte direkt var användbara förutom när man åkte till skolan. Med andra ord var mina syskon och jag hänvisade till våra föräldrar, som ställde upp och skjutsade oss när det behövdes. Visst, detta innebar att vi inte kunde leka med kompisar varje dag efter skolan, men å andra sidan fick vi bra motion under sommarhalvåren när vi kunde cykla för egen maskin.

Eftersom vi var de som oftast bodde längst bort från "stan" var det också naturligt att våra vänner fick åka med i mån av plats när vi skulle hem. Däremot, till min mammas stora förtret, hände det ibland att våra kompisars föräldrar lät oss åka med - men bara hem till sig själva. Sedan fick mamma eller pappa vackert komma och hämta oss. Detta hände inte så ofta - många gånger fick vi faktiskt skjuts hela vägen hem, men just det där att en del föräldrar lät sina barn åka med oss flera gånger och inte en enda gång kunde köra oss hela vägen hem gjorde i alla fall min mamma ledsen.

Här i Uppsala har jag ett fåtal bekanta som har bil, resten tar sig fram på cykel, utan problem, året runt. När jag någon gång ibland får tillfälle att åka med någon som faktiskt har bil kan jag märka att mentaliteten kring det här med att skjutsa andra skiljer sig mycket från person till person. Många kör utan att knorra en liten omväg för att någon ska kunna komma hem enkelt och smidigt. Andra använder premissen att "du får åka med, men jag tänker inte ta någon som helst avstickare, så du får vackert kliva av där du tycker att det passar dig bäst längs min egen resväg". För mig är det senare resonemanget mycket svårt att förstå - i min värld "kör man den extra milen".

Men, som med allt annat så finns det så klart en massa saker som jag gör (eller inte gör), som andra tycker är obegripliga. Så frågan jag borde fundera på under mina promenader är vilken bjälke jag ska ut ur mitt eget öga innan jag gnäller på mina vänner och bekanta (Matt 7:3-5). Det är ju ändå bara en liten flisa att de inte tycker som jag, när det kommer till att skjutsa andra med bilen.