Hemlängtan

Jag brukar sällan ha hemlängtan, men idag så har jag fått en liten släng av den sjukan. Kanske beror det på att det är mindre än en vecka tills jag faktiskt står på svensk mark igen, kanske är det bara för att det just nu känns jättesvårt att prata tyska. Jag vet inte.

Idag klippte jag håret här för första gången. Egentligen hade jag kunnat göra det nästa vecka, i Uppsala, men eftersom min frisörska där sedan flera år ändå är mammaledig tänkte jag att jag lika gärna kan ta tjuren vid hornen och klippa mig här - förr eller senare måste jag ju göra det ändå. När jag väl satt i frisörstolen och väntade på att bli klippt ångrade jag mig dock och jag saknade verkligen min frisörska som vet precis hur jag vill ha mitt hår och inte minst varför jag vill ha det så. Det är inte helt lätt att förklara för en ny frisörska hur man vill ha håret på svenska, så gissa om det var omöjligt att göra det på tyska!!! Nu är jag trots allt nyklippt och det är säkert en helt okej klippning, men det hela fick mig att börja längta hem...

Jag kan tycka att Schweiz är ganska likt Sverige till ytan. Visst ser husen annorlunda ut och så, men i stort känns det inte så annorlunda. Så tyckte jag om USA till en början också när jag var där. Men ju längre man vistas i ett annat land, desto fler skillnader upptäcker man, de där små sakerna som inte spelar så stor roll om man bara är på ett kortare besök. Och när dessa små saker börjar krypa inpå en är det lätt att längta hem. Och Schweiz och Sverige är verkligen egentligen två helt olika länder. Människorna här tänker annorlunda och gör saker annorlunda. Det är det som gör det intressant att bo här, men det är också ibland ganska frustrerande.

Hur som helst ska det, trots att jag trivs bra här, bli skönt att komma till Sverige nästa vecka!

Ibland vill jag bara skrika!

I Sverige var det jag som såg till att våra räkningar betalades i tid och det var oftast jag (men inte alltid) som ringde till olika myndigheter och företag när det behövdes. Jag är med andra ord ganska van att fixa och dona med olika saker. Här i Schweiz verkar det inte förväntas att jag gör det. Istället ska M stå för det. Helt ologiskt eftersom han jobbar hela dagarna och jag har mest tid att ordna sådant.

Vi har en fråga om vår hyra. När vi precis hade flyttat in hit kom Frau T hit och gick igenom lägenheten med mig (eftersom M var på jobbet). Innan hon gick gav hon mig sitt visitkort och skrev namnet på "hyresvärden" på baksidan. Eftersom han inte kan engelska sa hon att om vi har några frågor om lägenheten så kan M kontakta sin sekreterare så kan hon prata med hyresvärden. Eftersom jag inte känner M:s sekreterare tänkte jag att jag kanske trots allt kan mejla vår fråga till Frau T och så kanske hon kan vidarebefordra den till rätt person. Så det gjorde jag. Då fick jag det här svaret:

Dear Mrs. Björck

your husband should tell his secretary, she should be able to find out. Or he can go to the main cashier (second floor main entrance on the east side) and ask them.

I hope this will help you.

Men det är ju jag som vill fixa det här! Därför gick jag till PSI idag efter Coffee Morning och försökte fråga om hjälp. Eftersom de inte fick tag i hyresvärden så fick jag prata på telefon med, ja gissa vem? Frau T, som självklart sa att min man kan prata med sin sekreterare. Är det verkligen meningen att jag ska känna mig helt värdelös och inte kunna ordna minsta lilla sak utan vara tvungen att be min man, som är fullt upptagen med sitt arbete, att göra det?

Tydligen kan hemmafruar bara sköta matlagning, städning och tvätt i det här landet - så fort det handlar om pengar eller kontrakt är det männens uppgift att se till att allt fungerar. (Grym generalisering förmodligen, men just nu är jag så irriterad på det här - det borde vara så enkelt!)

Nej, jag ger upp. Nu går jag och diskar istället och försöker vara en bra hemmafru, så får M ordna det där med hyran när han har tid...

Waldshut

Efter en trevlig lunch med C bestämde vi oss för att göra en utflykt till Tyskland. Jag förstår fortfarande inte hur nära gränsen vi faktiskt är, men det tog inte lång tid att åka dit i alla fall. :-) Waldshut är en jättemysig stad med många trevliga butiker längs en gågata.

Här är jag, mitt i Waldshut i Tyskland, bredvid en Schweizisk flagga!

Och regnet det bara öser ner...

... men efter många dagar med vackert väder är det helt okej. Dock verkar det inte som om jag kommer att kunna bättra på min solbränna mer innan jag åker till Sverige om en dryg vecka.

Om en halvtimme ska jag traska iväg till Coop med paraplyt i högsta hugg för att träffa C, en hemmafru som jag lärde känna vid kyrkkaffet i söndags. Vi ska handla och laga mat tillsammans och det tror jag kan bli mycket trevligt!

Ciao!

100-inläggsjubileum!

Om blogger räknar rätt är det här mitt etthundrade inlägg. Hipp hipp hurra!

Det är ett par dagar sedan jag skrev sist. Det beror inte på att jag inte har haft någonting att skriva om utan på att jag inte har haft tid eftersom vi har haft en ganska intensiv helg! :-)

Lördag: Cykeltur till Tyskland.
Vid elvasnåret cyklade jag, M och M:s vän A norrut. Den här gången visste vi ju att det inte är så långt till Döttingen så vi siktade in oss på en betydligt längre cykeltur. Först upp till Rhen som vi sedan följde österut tills vi kom till Bad Zurzach. Där tog vi en liten vätskepaus och en titt in i S:t Verenas kyrka samt ett besök i en fabriksförsäljningsbutik med underkläder o dyl (där jag hittade en bikini för ca 30kr) innan vi fortsatte. Vi korsade Rhen och var så i Tyskland! Därifrån följde vi floden västerut förbi Waldshut och så korsade vi den igen vid en by som heter Leibstadt där vi också åt middag. Mätta och belåtna cyklade vi åter österut längs Rhen tills vi kom till Aare som vi sedan följde söderut på den västra sidan tills vi var framme vid PSI. Och då var vi nästan hemma igen, åtta timmar efter att vi startade.

Tyskland sett från Schweiz

Vätskepaus i Zurzach

S:t Verenas kyrka

Den inte alltför vackra gränsen vid Leibstadt (vid Zurzach cyklade vi över gränsen över en vacker bro med flaggor och en staty, men jag tog tyvärr ingen kort där).

Söndag: Kyrka, bad och middagsgäster
För tredje gången besökte jag Pingstkyrkan i Brugg och den här gången var det kyrkkaffe. Mycket trevligt eftersom jag fick tillfälle att prata med lite fler människor än tidigare. Efter kyrkkaffet cyklade jag till badet i Villigen där M mötte mig. Efter ett tag kom S och C också dit och när vi hade badat klart cyklade vi hem till oss och åt middag. Eldig baconpaj med sallad och blåbärs- och hallonsmulpaj till efterrätt. Gott. Kvällen avslutades med en omgång Carcassonne (jag kom sist...) och sedan var helgen slut för den här gången.

Idag: Hemmafrudag
Disk (ett helt berg), veckohandling, bad och sol i Villigen (superfint väder, men nu ska det bli sämre igen) och middag på balkongen. En vanlig dag i mitt hemmafruliv med andra ord!

Lägenhetsjakt

Igår var vi och tittade på lägenheten som jag hittade inne i Brugg förra veckan. Den är lagom stor för oss och läget är oslagbart. Men vi vet ännu inte om vi ska ta den eller inte. Vad tycker ni? Ge oss lite hjälp i kommentarsfältet! :-)

På plussidan:

• Läget - mitt inne i Brugg, nära till tåg, buss, affärer och restauranger men ändå ganska lugnt område
• Ytan - lagom stor för oss och med plats för gäster
• Diskmaskin, tvättmaskin och torktumlare
  
• Öppen spis (som fungerar)!
  
• Charmig planlösning - huset är ca 200 år gammalt
  

På minussidan:

• Badrummet är rosa!
• Köket är litet och har ingen frys (små kök och frysfack verkar vara standard här)
• Det finns inget förråd
• Ingen balkong (men en liten uteplats på en minimal innergård)

Det är verkligen jättesvårt att veta om det här är en bra lägenhet eller inte. Kanske finns det mycket bättre lägenheter någon annanstans? Men å andra sidan ska vi ju inte bo i den resten av våra liv och vi har insett att vi förmodligen inte kommer att hitta en "svensk" lägenhet här...

2007-08-06
I lördags bestämde vi oss för att ta lägenheten. I söndags, efter en trevlig middag på vår balkong, bestämde vi oss för att vi inte ska ta den - det är ju trots allt mycket trevligt med balkong. På onsdag ska vi titta på en annan lägenhet, men tyvärr har den inte heller balkong. Men kanske finns det i alla fall uteplats, vi får se...

Festligeheter

Igår firade Schweiz sin nationaldag. Det betydde en ledig dag för M och därför cyklade vi till poolen i Villigen och njöt av solen. Det var inte riktigt badväder, men vi tog ett par tappra dopp ändå och hade i det hela en skön dag där.

På kvällen var det dags att fira tillsammans med alla andra som bor i Würenlingen. Sagt och gjort, vi begav oss till festområdet strax före sex på kvällen. Väl där högg i vi glatt in på gratismaten som manskören i Würenlingen bjöd alla på! Inte illa. Som grädde på moset åt jag dessutom en bit Schwarzwaldtårta till efterrätt (M nöjde sig med öl). Efter ett tag hade Würenlingens blåsorkester en liten konsert, några viktiga personer pratade lite, det lästes en bön över Würenlingen, manskören sjöng ett par sånger och så fick vi vara med och sjunga nationalsången. Sedan gick alla barn i ett fackeltåg samtidigt som det tändes en eld uppe på berget. På alla berg runtomkring brann det sedan eldar i mörkret. Firandet påminde till en del om Valborg i Sverige - förutom eldar och körsång sprang barnen runt och smällde smällare och sköt raketer hela kvällen.

Eftersom vi inte direkt känner någon här i Würenlingen kände vi oss nöjda med kvällen efter fackeltåget och gick hem, men de som ville kunde stanna halva natten och umgås, dricka öl eller lokalt vin och dansa.